Månadens raritet, maj 2008:

Martin Gerbert: De cantu et musica sacra a prima ecclesiæ ætate usque ad presens tempus (S:t Blasien, 1774).

T.v. Gregorius I framställd dikterande den liturgiska sången, mottagen av den Helige Ande (duvan som sitter på hans axel). Ovan t.h. återger duvan själv första delen av Sanctissimus namque Gregorius, om hur sångtraditionen överlämnats till kyrkan. Melodin till texten återges med neumatisk notation, något som väldigt få läste under Gerberts tid.

Martin Gerbert (1720–1793) var under hela sitt vuxna liv aktiv som präst, abbot, kompositör, organist, pedagog, skriftställare och historiker. Han var av adlig börd (friherre) men vigde sitt liv åt en klosterkarriär i Benediktinerorden. Som abbot i S:t Blasien-klostret i Schwarzwaldområdet fr.o.m. 1764 var han inflytelserik på en rad områden, däribland inte minst musik, ett ämne han närmade sig med ett nyfunnet historiskt perspektiv med jämförande studier av handskriftliga källor i centrum. Han byggde upp en mycket rik bok- och manuskriptsamling vid sitt kloster, men biblioteket totalförstördes tillsammans med större delen av klosteranläggningen vid en förödande brand 1768. Det återuppbyggda konventet blev mönsterbildande för andra Benediktinerkloster och omfattade det tryckeri där Gerberts närmare femtio publikationer färdigställdes (tyvärr skadades klostret svårt i ytterligare en brand år 1874).

De cantu et musica sacra a prima ecclesiæ ætate usque ad presens tempus (ung. ’Om sången och den sakrala musiken från kyrkans första tid till nuvarande tid’) demonstrerar Gerberts imponerande kunskap och källmedvetenhet på området, förvärvad förutom i de egna samlingarna även genom resor genom hela Europa och i korrespondens med t.ex. Giovanni Battista ’Padre’ Martini i Bologna. Martini är idag långt mer berömd än Gerbert på de områden där de båda verkade, men deras samarbete byggde på en medveten uppdelning av ansvarsområden, varför Martinis Storia della musica (Bologna, 1761–1781) bör läsas parallellt med De cantu et musica sacra. Om manuskriptet till den andra delen av Gerberts bok inte hade sänts till Martini hade det med all säkerhet förstörts tillsammans med de övriga samlingarna i S:t Blasien.

Introitus till Missa in coena Domini à 8, av Gerbert själv.
 

I boken ges i två volymer en historisk framställning av källor, notation, instrument, kompositörer och en rad andra kyrkomusikaliska upplysningar. Gerberts djupa respekt för den gregorianska sången sätter avtryck i hans historieskrivning och han var tillsammans med Padre Martini en av de första att försöka spåra element av dess tidiga utveckling i förkristna traditioner. Han riktar konservativ kritik mot en del av den samtida kyrkomusiken och hans ställning i dessa frågor formade också musikens liturgiska tillämpning i S:t Blasien. På grund av Gerberts erfarenheter, hans närhet till äldre källor i handskrift och hans praktiska förståelse av den Romersk-katolska musikhistorien fick De cantu en enorm betydelse för samtida musikhistoriker såsom Charles Burney, John Hawkins och Johann Nicolaus Forkel.

De cantu-exemplaret i Statens musikbibliotek har de två volymerna bundna separat och båda är i mycket gott skick. Om exemplarets proveniens vet vi ingenting förutom att det har kommit till biblioteket före 1806, då det nämns av dåvarande bibliotekarien Per Frigel. Det har sagts att Gerbert hör till de epokgörande författare som ofta citeras men sällan läses – Detta vill vi råda bot på genom att göra hans verk tillgängliga för forskning i våra läsesalar. Vi har dessutom som enda Libris-bibliotekDe cantu et musica sacra i faksimilutgåva till hemlån (se länk till katalogen)

 

Mattias Lundberg, Raritetsbibliotekarie

 

Fler rariteter