Månadens raritet april 2009: Hartevelds låda

Denna vackra låda, fylld med material tillhörande Wilhelm Julius Napoleon Harteveld (1859-1927), är en av raritetssamlingarnas senaste nyförvärv. Lådan innehåller W. Hartevelds verk i autograf och tryck, brev, program, tidningsklipp, papper, manuskript till föredrag m.m. Arkivet är inte stort men rymmer ändå exempel på de flesta ’grenar’ av hans produktion och är därför en tacksam startpunkt för forskningen. En förteckning över samlingen finns på Statens Musikbiblioteks webbplats.

Wilhelm Harteveld, född och uppvuxen i Stockholm, flyttade efter avslutade musikstudier till Ryssland och levde där större delen av sitt liv. Där uppträdde han som pianist, dirigent, pedagog, skriftställare och föreläsare. Duktig sångare som han även var, komponerade H. romanser och sånger, skrev tre operor varav «Kärlekens triumfsång» efter I.Turgenevs novell (1895, libretto av L. Munstein) spelades på ett flertal ryska scener och vann viss popularitet.

I den ryska musikens historia lämnade H. tydliga spår främst som etnograf. De över etthundra sånger han upptecknade efter fångar under resan över Sibirien 1908, senare utgivna och presenterade genom konserter och föreläsningar, fick stor resonans i Ryssland. H. lyckades få folk att inse det konstnärliga och kulturhistoriska värdet i dessa sånger. Kombinerade man detta med dess romantiska anstrykning, starkt känslomässiga laddning och inte minst den förbjudna fruktens smak p.g.a. den kejserliga censurens kraftigt höjda ögonbryn, hade därmed en ny populär genre av s.k. ’fängelsesång’ fötts.

Runt 1912, då Ryssland firade hundraårsminnet av segern över Napoleon, hade H. utgivit en antologi ’Året 1812: 35 ryska och franska sånger, marscher, danser m.m. från Napoleon I:s anfall mot Ryssland 1812’ samt ”Drama Dvenadzatyj god” (’Drama År 1812’). Material till detta samlade han i ryska och franska arkiv, vissa nummer komponerade han själv. Vi har nu i vår Harteveldsamling de flesta av dessa kompositioner som separata tryck inbundna i ett flertal kolligatband.

I Sverige är H. ihågkommen idag genom den berömda och av folket och inte minst den regerande kungen omtyckta ”Marcia Carolus Rex” – en musikkomposition som tonsättaren strax efter sin hemkomst till Sverige 1920 presenterade som en marsch från Karl XII:s tid, upptäckt och stulen av honom från Poltavas stadsarkiv 1911 och senare restaurerad utifrån 19 orkesterstämmor.

 
(Noter ur Statens musikbibliotek, placering PM/sv). Klicka på bilden för att se en större version.

Det blev en sensation som cirka 50 år senare förvandlades till sin motsats, då en grupp forskare i Lund med Lars Hultén i spetsen fastställt att marschen var ett falsifikat – i själva verket var det ’Moskvas lantvärns marsch’ i Hartevelds arrangemang (enligt RGB-katalog är den ’upptecknad’). Moskva-marschen ingår i antologin som nr. 24 samt används i Drama ”År 1812”. Den saknas dock i lådan.

Ändå hade man svårt att släppa drömmen om den svenska marschen och fortsatte att hoppas på att nya dokument skulle dyka upp och ’rädda’ den: ”Konungens Signal med dess «Kungarop» borde kunna återfinnas i äldre militära signalböcker. Denna härliga trumpetfanfar verkar ju absolut äkta” (L.Hultén, 1971).
Här nedan ser vi detta ”kungarop” i Hartevelds klaverutdrag av ”Marcia Carolus Rex”.

 

 Det vore en stor besvikelse om vår spännande låda inte gömde några efterlängtade källor. Som en stor artist och romantisk natur, valde H. att överraska oss lagom till sin 150-årsdag den 5 april. Inne i lådan hittade jag en ”Bilaga”, faksimiltryck på 3 sidor med signaler och fanfarer som härstammar från Drama ”År 1812” och ”35 sånger...”. Som bilaga till nr.34 ser vi det bekanta ”kungaropet”.

 

På ett sätt hade Lars Hultén rätt – trumpetsignalen är äkta, men den är en fransk signal ’Till anfall’ upphittad av W.Harteveld i franska källor.

Nr. 34 i antologin är ’Den parisiska marschen’ (enligt H. uruppförd vid de allierades intåg i Paris 1814). Tar man en titt på den kan man se klara släktdrag med ”Marcia Carolus Rex”.

 

Som en möjlig inspirationskälla till Marcia skulle jag även nämna ’Sången om Roland’ – en spansk trubadursång som H. använde som exempel när han höll föreläsningar om ”sånger från olika länder” (även detta är ett fynd ur lådan):

”Marcia Carolus XII Svecorum Rex” ser alltså ut att vara en vacker mix av ”musik från olika länder” dekorerad med de franska truppernas anfallssignal.

Om marschen kan man läsa här:

1. Hultén, L: Jag hade fel! ”Carolus Rex” är bara 60 år (Dagens Nyheter, 19730214, placering B.11.903:11 i biblioteket)

2. Hultén, L.: Marcia Carolus Rex (Marschnytt 7, Mars 1971 (Ij(p))

3. Lénberg, M.: Karl XII renässansen kring sekelskiftet 1900 

4. Sohlmans musiklexikon, andra utgåvan: artiklarna ”Harteveld” och ”Marcia Carolus Rex”.

För utförligare presentation av arkivet samt mer om W. Hartevelds liv och verk, se Dokumenterat: Bulletin från Statens musikbibliotek nr 41.

 

Marina Demina, Raritetsavdelningen

 

Fler rariteter