Andreas Hallén i sin krafts dagar (ovan). Detta porträtt var en gåva från honom till Hans Herrig.

Rüdiger Pohl överlämnar dokumenten till överbibliotekarie Veslemöy Heintz (nedan).

Den 8 september 2009 ägde ett överlämnande av flera Hallén-relaterade dokument rum i Statens Musikbibliotek. Dokumenten har ingått i Hans Herrigs kvarlåtenskap. De skänktes till SMB av sin ägare Rüdiger Pohl, Berlin, som är ordförande i det tyska Richard Wagner-sällskapet.

Bland dessa olika dokument finns cirka 55 brev och brevfragment samt 11 postkort. De utgör en stor del av Andreas Halléns skriftliga korrespondens med Hans Herrig (1845-1892), librettist till Halléns första opera ”Harald Viking”. Breven har skrivits under åren 1879-1890. Några av dem berättar om tillkomsten av ”Harald Viking”. Exempelvis framgår det att andra akten var fullbordad våren 1879 och att Hallén höll på att komponera tredje akten i april 1879 men att han hade några önskemål om ändringar i denna akt. Han berättar också om musik- och kulturlivet i Sverige, speciellt i Göteborg, och om den svenska receptionen av Herrigs skrifter.

Herrigs litterära verk åtnjöt under 1880-talet en viss popularitet i Tyskland. Han var framför allt känd för sitt festspel ”Martin Luther”, vilket var tänkt att framföras med amatörskådespelare. Herrig var under en längre period journalistiskt verksam i Berlin och kände dessutom Richard Wagner, som han korresponderade med från och med 1870 till Wagners död 1883. I breven meddelar Hallén Herrig bland annat att dennes skrifter i Sverige var ”förbjuden litteratur” för kvinnor yngre än 20 år. Särskilt Herrigs ”Maria Stuart” var enligt Hallén väldigt impopulär bland svenska kvinnor.

Slutligen finns det också brevavsnitt i vilka Hallén beskriver sitt liv och samtidigt lämnar en dokumentation av vardagslivet under det sena 1800-talet. Till exempel innehåller ett brev från den 26 mars 1879 en utförlig skildring av en besvärlig resa från Berlin till Göteborg, en resa som på den tiden ibland kunde ta nästan fem dygn. Däremot får man inte särskilt mycket information om Halléns privatliv i breven. Ett slags ledmotiv som regelbundet dyker upp i korrespondensen är dock Halléns uppenbarligen ständiga penningbrist under 1880-talet.

Dr. Martin Knust, Stockholms universitet

Klicka på bilderna för att läsa brevet.
På sista sidan står "Pecunia isch nischt". Här karikeras troligen dialekten i Berlin. Översättning: "Pengarna - inte jag".