Den 1 januari i år fick Statens musiksamlingar ett utvidgat uppdrag. Från att ha varit en musikmyndighet ingår nu också teater och dans i ansvarsområdena. Vi tycker därför att det är passande att låta ett häfte med dansmusik från 1500-talet få vara Månadens raritet för februari 2010.

I Statens musikbibliotek finns en stor samling med äldre musikalier, som skänktes till dåvarande Musikaliska Akademiens bibliotek år 1874 av Tyska kyrkans församling i Stockholm. Samlingen, som innehåller musik från 1500- och 1600-talet, användes av den tyska församlingen men hade också kopplingar till det kungliga hovet. Därför är det inte förvånande att hitta ett litet häfte med italiensk dansmusik i denna samling.

Detta separata lilla häfte är handskrivet. Det ingår tillsammans med ytterligare två häften med instrumental dansmusik och därtill 43 åttastämmiga vokala kompositioner i en och samma stämbok (signum TyKy 45). Två andra stämböcker med delvis samma innehåll har hamnat i Kungliga biblioteket (signum S:229). På omslaget till det häftet i Musikbiblioteket finns årtalet 1569 och några monogram, som möjligen skulle kunna höra till dem som ägde eller använde detta häfte. De flesta av de anonyma danserna bär inga titlar, men ungefär hälften har ändå kunnat identifieras. Det handlar om väl kända danser som var spridda runt om i Europa och som också finns i kontinentala 1500-talstryck.

Dansen stod högt i kurs vid Vasahoven. Att dansa ingick i tidens bildningsideal. Under 1550- och 60-talet spelade dansen en viktig roll i samband med den blivande Erik XIV:s giftermålsunderhandlingar med drottning Elisabeth av England. Drottning Elisabeth var känd för sitt dansintresse, och när hertig Johan (III) år 1559 reste över till England för att diskutera en förmälning mellan den engelska drottningen och hans bror står det uttryckligen i räkenskaperna att de engelska fedlarna dagligen spelade när hertig Johan ”lärde dantze”. Samma år Erik XIV kröntes till kung (år 1561) anställdes en italiensk dansmästare, Franciscus Lucatello, vid det svenska hovet. Sannolikt hämtades han till Sverige från London via Antwerpen av Erik XIV:s fedlare Franciscus Galliardello, vars bror var anställd som hovviolinist hos den engelska drottningen.

Den italienska kulturen svepte som en våg över Europa under decennierna kring mitten av 1500-talet. Väl kända är de italienska byggmästarna Pahr som anlitades av Johan III för att bygga om Kalmar slott i italiensk renässansstil. På musikens område var Sverige tidigt ute med att ta till sig den italienska modevågen. Redan 1553 köpte man in ”välska gigor” (italienska fedlor; troligtvis avses här violiner) till Gustav Vasas hov, och ungefär samtidigt anställdes de första italienska spelmännen vid hovet. År 1569, samma år som finns inskrivet i danshäftet, återfinns flera fedlare med italienskklingande namn bland Johan III:s hovmusiker.

Lästips: I artikeln ”Soppa på en spik” (Tidig Musik nr 1/99, s 14-15) berättar Sven Berger om sitt arbete med att identifiera och rekonstruera felande stämmor till de troligtvis sexstämmiga danserna i S:229/TyKy 45.

Kia Hedell, Raritetsavdelningen, Statens musikbibliotek

   

Ovan försättsbladet med årtal 1569 och monogram. Klicka på bilderna för att se en större version (öppnas i nytt fönster).