Av Inger Enquist
Maj 2003
ABSTRACT
Denna studie behandlar hur man med begränsade resurser kan beskriva och tillgängliggöra material i Musikmuseets arkiv i syfte att få materialet mer använt. Arkivets framväxt och historia kartläggs. Sökmedel för olika typer av material i arkivet analyseras. Som lösning föreslås enkla dokumentbeskrivningar som forskare och andra användare kan nå via Internet. I tillägg till detta kan man genom ett samarbete med universitetet och genom publikationer sprida kännedom om arkivet och dess innehåll.
Innehåll
1. Problemställning
2. Museets historia
3. Arkivets historia
4. Synen på materialet
5. Analys
6. Slutsatser
7. Förslag
8. Källor och litteratur
1. PROBLEMSTÄLLNING
Musikmuseet ingår i myndigheten Statens musiksamlingar (SMS). Övriga institutioner inom myndigheten är Statens musikbibliotek och Svenskt visarkiv. En omorganisation har ägt rum på myndigheten och den trädde i kraft 1 januari 2003. (SMS:s ämbetsarkiv, diariefört ärende nr 36-65/02.) Vad beträffar museets arkiv kom den att innebära stora förändringar: Ansvaret för arkivmaterialet delades upp så att folkmusikmaterialet skulle handhas av Svenskt visarkiv, instrumentrelaterade arkiv och ämbetsarkiv blev kvar under Musikmuseet medan övrigt arkivmaterial skulle falla under Statens musikbibliotek. Det är den sistnämnda typen av övrigt arkivmaterial som här ska behandlas. Det omspänner i sig många olika slags material och det behövs en genomlysning av hur det bäst ska beskrivas och göras tillgängligt för att bättre komma till nytta för forskare och andra användare. Samtidigt måste detta, till följd av otillräckliga anslag, ske med mycket små resurser.
2. MUSEETS HISTORIA
På Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 fanns en paviljong, en teater- och musikutställning. Carl Claudius, konst- och instrumentsamlare, hade där ställt ut en samling musikinstrument och Johannes Svanberg, teaterhistoriker och Kungl. teaterns sekreterare, ställde ut teater- och musikmaterial. Detta är upprinnelsen till Musikmuseet, eller Musikhistoriska museet som det hette den gången. Som bilaga återges en avbildning av paviljongen samt teater- och musikutställningens annons. (Syns ej i den elektroniska versionen av denna uppsats.)
Låt oss stanna ett ögonblick vid konst- och industriutställningen och i vilket sammahang den ägde rum. Utställningen varade nästan fem månader under sommarhalvåret 1897. Där exponerades det moderna industrialiserade Sverige. Ett stort område på Djurgården hade satts av och särskilda byggnader hade uppförts. Flera av dessa var sevärdheter i sig själva; några hade ritats av Ferdinand Boberg. En stor bredd av ny teknik, svenska företag och maskiner visades upp. Forskningsresorna hade också sin plats i utställningen. Samhället var statt i förändring; urbanisering, industrialisering och nya järnvägskommunikationer utgjorde delar i detta.
Konsten som ställdes ut var ett slags motvikt: "I en tid av hastig samhällsomvandling, menade man, var det bl.a. konstens uppgift att försäkra utrymme för sådana livsvärden som hotades av moderniseringens kraft." (Ekström, s. 145.) Som ett ytterligare komplement fanns nöjesinslag på utställningen; konserter, röntgenfotografering, linbana, ballonguppstigning, en sagogrotta m.m. Utställningen hade en nationell inramning och prägel; den nationella identiteten var viktig. 1897 var också det år då kung Oscar II firade 25 år som regent. Vid tiden kring sekelskiftet var dessutom intresset för folklig kultur stort; hembygdsrörelsen etablerades och Skansen tillkom. Folkmusik samlades in på fältet och gjorde samtidigt också sitt intåg i salongernas repertoar.
För att få ett musikmuseum till stånd skaffade man sig ett brett stöd genom ett upprop 1899 där man vände sig till personer som var kända i musikvärlden, utövare, lärare, administratörer, m.fl. Stommen i det nybildade museet utgjordes av Claudius instrumentdonation. 1901 invigdes museet och hade då sina lokaler på Nybrogatan. Museet hade därefter ett par tillfälliga hemvister innan det åter kunde öppnas 1910 i lokaler på Riddargatan. Museiföreståndare var Johannes Svanberg. Efter att Svanberg avlidit 1918, kom Tobias Norlind som museichef. Vid denna tid bildades också föreningen Musikhistoriska Museets Vänner; den är fortfarande aktiv. Norlind fortsatte som chef till 1947 och han har i och med sin mångåriga anställning haft ett avgörande inflytande på museets och arkivets uppbyggnad.
3. ARKIVETS HISTORIA
När museet öppnade 1910 på Riddargatan hade man, vilket är av arkivintresse, ett Gunnar Wennerbergs minnesrum till vilket hans anhöriga skänkt böcker, noter, möbler och porträtt. Även musikförläggaren Otto Hirsch bidrog; han skänkte manuskript till Wennerbergs solosånger, till hans Davids psalmer m.m. Detta är ett exempel på arkivmaterialets betydelse för kontexten och för helhetsupplevelsen.
I sin artikel Musikhistoriska museet i Stockholm (STM årg. 2 (1920), s. 6-114) nämner Norlind avslutningsvis att "museet äger jämte sin instrumentsamling en stor och rikhaltid avdelning minnespenningar, porträtt, autografer, notor, böcker m.m. Därtill sluter sig även en teateravdelning omfattande, förutom porträtt och autografer, en mängd teaterminnen. Om denna avdelning skola vi tala i en kommande uppsats." Tyvärr kom ingen sådan uppsats till stånd, men ett antal övriga källor rörande arkivet finns ändå.
SAMLANDET
Den främsta källan är ett 36 sidor långt manuskript i Norlinds arkiv i Musikmuseet (vol. I63). Manuskriptet saknar titel. En påtänkt titel har enligt en lös lapp varit: "Wie sammle ich Musik? Ein Buch für Musiksammler und Bibliotheken und Museen. Eine Handleitung von Tobias Norlind." Det handlar om samlandet på musikområdet och innehåller även en redogörelse för hur arkivmaterial bör ordnas. Norlind tar upp både privatsamlarens överväganden och museiinstitutionens. Framställningen är disponerad på följande sätt:
I. Samlandets föremål
1. Bibliotek Böcker, libretti, notverk
2. Arkiv Bilder, klipp, program, affischer, handlingar, autografer
3. Historiska anteckningar Biografica, bibliografica, ikonografica, nomenklaturer, notregister, instrumentregister, lokala uppgifter
4. Föremål Tavlor, statyer, skulpturverk, medaljer, minneskransar, personliga tillhörigheter, tillbehör, reproduktions-apparater för böcker
5. Instrument Olika instrumentgrupper, smådelar
II. Samlandets teknik
Norlind föreslår här en stor systematisering i sex huvudavdelningar: 1) Biografica
2) Lokalavdelning 3) Teater 4) Kyrka och skola 5) Folklore 6) Instrument.
I marginalen anger han sedan att "Spec.-avd. för noter får nog uppgöras" (a.a., s.12).
"Naturligtvis kan den förut nämnda indelningen i Bibl., Arkiv, Anteckn., Föremål o Instr. bibehållas, så att saml. av t.ex. Biographica uteslutande begränsas till böcker el Arkiva ting. I allm. kan dock sägas att det för samlaren bör bli mera innehåll i förvärvet, om det även utsträckes till några el. i bästa fall alla av dessa områden." (a.a., s. 12.)
Norlind övergår sedan till att exemplifiera hur man kan bygga en privatsamling runt tonsättaren Giuseppe Verdi. Det är intressant att iaktta på vilket sätt Norlinds två indelningar står emot varandra. Den ena indelningen utgår från materialtyp och den andra från ämne; vad ska man samla och hur ska det ordnas?
Norlind går utifrån sin rika erfarenhet igenom vilket material som kan samlas och värderar det samt inordnar det i kategorier. Vi ska här endast se lite närmare på vad han säger om handlingar (a.a., s. 5):
"En mängd småtryck höra även till samma kategori av arkivmt. Hit höra: hyllningsverser vid fester f. särsk. personer, begravn.-inbjudningar, invign. av festlokaler m. mk. Härtill komma hskr. sådana hdl. Textade adresser ofta på perg. till ledare. Kallelsehdl. till hedersmedl.-skap i för., intyg, betyg, passuppgifter, tack.-hetstryck, visitkort, sjukrapporter, reklamskrivelser, juridiska hdl. (bouppt., testam.), ifyllda frågeformulär, biogr. uppg. f. matriklar, lexika m.m. En del av dess handlingar står nära nästa avd 6." [Autografer.] Tillägg i marginalen: "Kontr. om böcker, kontrakt för anställningar, intyg om innehavda platser, föga värde: Kvittenser över honorar & löner."
Detta betraktelsesätt, att bygga upp en samling arkivmaterial på musikområdet av enskilda dokument från olika håll, ligger långt från arkivens proveniensprincip; samlingarna i musikmuseets arkiv återspeglar tydligt detta förhållande. Därmed blir också samlingarnas ordning och beskrivningen av materialet en annan än den som sker vid arkivinstitutionerna.
ACCESSIONSKATALOGERNA
Jag har studerat accessionskatalogerna i ämbetsarkivet för att se hur arkivhandlingarna återspeglas där. (Musikmuseets ämbetsarkiv, volymerna D1A:1, D1B:1-5.)
I början fanns en förtryckt blankett till utställningen 1897: Både instrument och handlingar förekommer där, givare anges också förstås; det är ett omfattande material. Därefter övergår serierna successivt i en accessionskatalog över musikinstrument samt i instrumentkataloger med tillhörande föremålsvärderingar. Det finns även översikter över särskilda instrument-typer, systematiska kataloger.
Undersökning av Musikmuseets accessionskataloger för åren 1919-1980 visar något lite om arkivmaterialet och dess roll i samlingarna. (Ämbetsarkivet, volymerna D1A:2-4.) Uppställning i liggaren är följande:
- Tidpunkt för förvärv
- Accessionsnummer Allt som inkommer får accessionsnummer; instrumenten får dessutom alltid unika nummer knutna till föremålet.
- Tecken Inventarienummer eller Bibliotek eller Arkiv.
Byggs ut med fler kategorier med åren: Instrument, Porträtt, Notböcker, Fotografier, Medaljonger, Brev, Böcker
- Hänvisning till Realkatalogen Autograf, Notavdelningen, Bok, Porträtt, Instrument, Tidningsklipp.
Successivt byggs detta ut: Program, Foto, Bild, Byst, Minnesföremål, Grammofonskivor, Teater, Medaljer, Nummerserie för böcker, Broschyrer
- Föremål Kort beskrivning av typen Musikerbrev, Signerat foto, Blockflöjt
- Förvärv Uppgifter om Köp, Pris, Gåva, Deposition, Anmärkning såsom värdering av deponerat material
Det är svårt att se från accessionskatalogen hur kunskapen om föremålen organiserats, men hänvisningen till realkatalogen ger en uppfattning om hur man indelat materialet i kategorier.
Indelningen i accessionskatalogen varierar över tiden med en brytpunkt på 50-talet då betydelsen av Tecken och Realkatalog blir osäker och material flyter över denna gräns.
Katalogen som börjar med år 1966 har också förtryckta spalter, men indelningen i kolumnerna är ny:
- Instrument
- Böcker Sväller ut väldigt mycket med tiden; på senare år, 1970-talet, står bland bokförvärven även prenumerationer upptagna
- Föremål Hit förs också konstverk
- Arkiv Hit förs foton, klipp, program, affischer m.m.
- Noter
- Fonotek Fonogram är naturligt nog en växande kategori
- Autografer
Fr.o.m. 1980 omfattar accessionskatalogen enbart instrument. Över arkivmaterialet förs en separat liggare.
Över tiden har alltså redovisningssystemet sett lite olika ut; arkivalierna har antingen hållits skilda från instrumenten eller interfolierats bland övriga accessioner. Dessutom har materialets kategoriindelning varierat.
4. SYNEN PÅ MATERIALET
Uppropet 1899 återges i sin helhet i Johannes Svanbergs Musikhistoriska museet, dess uppkomst, utveckling och syftemål; Stockholm 1910, s. 4-5. I uppropet hänvisar man till att vittnesbörd om flydda tider samlats i museer. Kunskap om flydda tiders odling och en bevarandeaspekt framhålls. Likaså vill man främja kultur- och musikhistoria. Man önskar ett museum med äldre musikinstrument, noter, porträtt, autografer av tonsättare och utövande musici m.m. Man uttalar också en önskan att göra instrumenten spelbara och därmed instruktiva. På så sätt blir förfädrens instrument också levandegjorda och räddas undan glömska. Man verkar eftersträva en originalkänsla, att förmedla upplevelsen av en svunnen tid, kanske också en identitet. Tonen är klart nostalgisk, troligen beroende på den samhällsomvandling som industrisamhället medförde.
I museet sammanfördes ett musikaliskt kulturarv. För att ge perspektiv på vad kulturarv är för något citerar jag här Stefan Bohmans definition: "Kultur är de värdesystem grupper av människor delar. Dessa värdesystem avsätter olika kulturuttryck, materiella som andliga. Somliga av dessa kulturuttryck anses ha speciella symbolvärden och utnämns därför till kulturarv." (Bohman 2, s. 14.)
Arkivmaterialet (olika dokument och noter) är liksom instrumenten och föremålen musikaliska redskap och dokument. De dokumenterar musiken i vid bemärkelse. Noterna torde ha samma värde som instrumenten i det att de också fungerar som redskap för att frambringa musiken. De har potential att forma eller representera en svensk musikkonst. Många andra typer av material i arkivet har nog bedömts vara av en mer komplementär, upplysande karaktär, värdefull för kartläggningen av olika områden och fenomen.
Proveniensmässigt, med arkivariens användning av begreppet, så utgörs merparten av materialet i Musikmuseets arkiv av samlingar. Det rör sig om stora aktivt sammanförda samlingar och många enstaka förvärv av varierande slag som närmast kan betraktas som arkivfragment. Helt vanliga "riktiga" arkiv, som är sammanhållna proveniensmässigt, finns också: Exempel härpå är Folkmusikkommissionens arkiv och Kurt Atterbergs arkiv.
Hur hanteras arkivmaterialet och hur har det gjorts sökbart? Det har i de flesta fall inte ordnats enligt arkivteoretiska principer. Det har helt enkelt hanterats inom en annan yrkestradition. I sammanhanget är också värt att notera att museer har ett annat mer mångfacetterat proveniensbegrepp (ursprungsland, tillverkare, brukare) än arkiv.
5. ANALYS
Materialet är i huvudsak ordnat efter realkatalogens kategorier och beskrivet med olika system. Mycket av materialet är inte beskrivet alls, men är i stället fysiskt uppställt på ett sådant sätt att det blir sökbart.
Något förenklat skulle man kunna säga att arkivets bestånd är uppställt efter typ av material:
Affischer, arkiv, brev, fotografier, klipp, libretti, musikalier.
Ibland tar andra ordningsprinciper över; t.ex.när man valt att föra samman ett ämne.
AFFISCHER
En stor affischsamling, sammanlagt ca 37500 affischer, från olika teatrar huvudsakligen i Stockholm. Uppställda enligt teater och därunder i tidsföljd. Vissa affischer är kapslade och volymerna uppställda i hyllor, andra affischer förvaras i ritningsskåp.
Under rubriken "affischer" i arkivregistret får man en översikt över hela affischbeståndet. (Mer om arkivregistret nedan.)
Föreslås en registrering på de enskilda teatrarna i arkivregistret.
Ytterligare affischer finns t.ex. i Ralph Lundstens arkiv och i museets ämbetsarkiv.
ARKIV
Arkiven omfattar ca70 hm. (Tillkommer de instrumentarkiv som museet handhar.) Över dessa finns ett arkivregister som bygger på det arkivregister som förs vid Statens musikbibliotek; det senare täcker musikarkiv runt om i Sverige och registreringen görs på arkivbildarnivå. Detta är i sin tur modellerat på Riksarkivets gamla register över enskilda arkiv (REA), idag avsomnat till förmån för den nationella arkivdatabasen NAD. Av museets register framgår bl.a. arkivbildarens namn, verksamhet, typ av handlingar, verksamhetens tidsperiod, handlingarnas tidsomfång, antal volymer, placering. Dessutom anges hurvida någon arkivförteckning finns. Detta beskrivningssystem fungerar bra och är anpassat till materialet.
Föreslås en publicering av arkivregistret i förkortad version. Så småningom kan man också överväga att publicera hela arkivförteckningar.
BREV
En mindre mängd brev har sammanförts, tillhopa 4 hm. Över dessa finns en kortkatalog uppställd både på avsändare och mottagare. Katalogen bör publiceras.
Stora brevsamlingar med tillhörande kataloger finns i enskilda samlingar, se under rubriken Särskilda samlingar. Vidare ingår brev i olika arkiv. Över dessa finns normalt sett inga kataloger. Dock finns en datakatalog över brev i Kurt Atterbergs arkiv; det återstår att utreda hur den tekniskt kan göras tillgänglig.
FOTOGRAFIER
Porträtt:
Fotosamlingen av porträtt består av fyra avdelningar: En skandinavisk avdelning (18 hm) och en utländsk avdelning (8 hm). Dessa fotografier är okatalogiserade, men uppställda alfabetiskt på avbildad person så att de ändå blir sökbara. Tobisons fotosamling (5 hm), likaledes mest porträtt, har en datoriserad katalog. Slutligen finns en avdelning "katalogiserade fotografier" (4 hm) som också mest består av porträtt.
Övriga fotografier:
Till detta kommer fotografier i folioformat som förvaras för sig; över dessa finns en lista.
Fotografier ingår även i Teatersamlingen (2 hm, okatalogiserade) och i Tobias Norlinds arkiv (2 hm glasplåtar). Diverse fotosamlingar (5 hm) behandlar dans eller är samlingar som hållits samman under donatorns namn. Över t.ex. von Skilondz fotosamling finns en förteckning. Utöver detta har naturligtvis Musikmuseet samlingar av instrumentfotografier.
En samlad enklare förteckning över fotografierna vore önskvärt att ta fram. Mycket av materialet utgörs av porträtt, men även byggnader och teaterbilder borde relativt enkelt kunna få motivbeskrivningar. Fotomaterialet är efterfrågat.
KLIPP
Fyra stora serier av musikklipp: Stora skandinaviska, lilla skandinaviska, stora utländska och lilla utländska. Tillhopa rör det sig om 130 hm klipp, klippta under hela 1900-talet främst ur de stora dagstidningarna men även ur musiktidskrifter. De är alfabetiskt ordnade, oftast på person. Inga sökmedel finns, men vissa klipp är upptagna i arkivregistret. I klippserien har ibland interfolierats program. Önskvärt vore att klippserierna kunde göras sökbara med en lista över de uppslagsord de innehåller. Det rör sig dock om stora samlingar som skulle generera väldigt många uppslag, uppskattningsvis minst 26000. Att registrera klippen i någon databas ligger helt bortom möjligheternas gräns. Annat mer unikt material bedöms ha högre prioritet. Samtidigt måste man betänka att klippen i de båda skandinaviska serierna är mycket efterfrågade. Den Stora skandinaviska serien är redan inlagd i arkivregistret. Därmed skulle man kanske överväga att även få med den lilla serien i samma system.
Ämnesklipp:
Nordiska grupper och orkestrar (1 hm), Utländska jazz- och popgrupper (1 hm), Nordiska jazz- och popgrupper (1 hm), Allmänt om pop och jazz (1hm).
Klipp ingår även i teatersamlingarna: Skandinavisk teater 1900-tal med uppslag på person, exempelvis skådespelare, dekoratör. Stora utländska och Stora skandinaviska är två serier klipp ordnade på författare (t.ex Lagerlöf, Runeberg resp. Brecht, Molière). Därunder indelat efter pjästitel. Ibland interfolierat med programblad. I vissa arkiv ingår klipp i större mängd såsom i Edbergs klippsamling (10 vol.).
LIBRETTI
Samlingen av libretti till musikverk och baletter omfattar 11 hm och är ordnad alfabetiskt efter författare. Sist står samlingsvolymerna där fler verk ingår i ett och samma band.
I samlingen ingår även Tobisons librettisamling, 1 hm, som hållits samman. Samlingen med libretti från Le Theatre Italien, 2 vol., har också hållits samman.
Vissa libretti står på helt annat håll, exempelvis de som ingår i Fryklunds Bournonvillesamling. Där har det ansetts som överordnat att hålla samman Fryklunds arkiv.
Alla libretti, oavsett placering, förefaller dock vara katalogierade.
Talpjäser ingår i teatersamlingen.
En kortkatalog över libretti finns; man kan slå på författare och titel. En ytterligare katalog, som dock ej är fullständig, upptar tonsättare och hänvisar vidare till librettisten.
Föreslår att man gör upp en lista över författare och titel och tryckår för publicering. En hel del material av intresse för fransk teaterforskning förefaller ingå här och man bör göra franska kollegor uppmärksamma på det.
MUSIKALIER
Autografer:
3 hm. Kortkatalog finns. Innehåller musikalier i tonsättarens egen handskrift. Inblandat finns en del tryckta musikalier med påteckningar, tonsättarens dedikation i autograf eller anmärkningar som tonsättaren gjort t.ex. "med korrektioner i rött bläck". Ordet autograf tas alltså här i vid bemärkelse. Katalogiseringen liknar den i Katalogiseringsregler för svenska bibliotek (KRS). Dock saknas uniforma titlar. I stället har man satt opusnumret först; ett försök att uppnå samma effekt som med uniforma titlar.
En enkel lista över tonsättare och verk (upphov och titel) torde vara tillräckligt för att belägga existensen av de enskilda verken. Sedan får forskaren höra av sig för att få tillgång till den fullständiga katalogposten. Denna lösning är att föredra framför t.ex. en inskannad lappkatalog utan optical character reading (OCR) emedan den förra ger möjlighet att söka elektroniskt i materialet. Någon sådan möjlighet finns inte om man lägger ut en fotobild av en katalog. Alternativet att lägga ut de fullständiga katalogposterna bedöms som alltför tidsödande. Man måste göra en avvägning så att så många slag av material som möjligt blir sökbara och kan inte lägga alla resurser på en enda katalog.
Manuskript:
Kortkatalog indelad i samlingar, anonymer, vokaltexter samt efter tonsättare A-Ö. Då flera verk ingår i samma volym har de särkatalogiserats. Anger tonsättare, titel, textbörjan, daterar manuskriptet samt anger besättningen. Det bedöms angeläget att även publicera denna katalog i förenklad form. De katalogiserade musikalierna i manuskript utgör 2 hm. Ytterligare 3 hm är okatalogiserade. De senare har ställts upp efter tonsättare, besättning eller hållits samman som särskilda samlingar efter viss donator.
Äldre tryck:
Det finns en kortkatalog över äldre tryck. I denna katalog ingår även en mindre mängd verk katalogiserade för det internationella projektet Répertoire international des sources musicales (RISM). Jenny Linds noter har fått en särskild avdelning i katalogen. I arkivet finns sammanlagt 15 hm äldre tryck.
Koralböcker:
Handskrifter, 0,5 hm. Dessa finns förtecknade och beskrivna, men behöver formuleras om till katalogposter.
Siffernotskrifter:
0,5 hm. Troligen okatalogiserade.
Liturgiska handskrifter:
Kallas kyrkohandböcker, omfattar 0,5 hm. Detta är ett fåtal medeltida handskrifter med musiknotation. De bedöms så intressanta att man bör katalogisera dem, vid behov med hjälp av utifrån kommande expertis eller i samarbete med det projekt som pågår i Riksarkivet rörande katalogisering av medeltida pergamentomslag.
Övriga musikalier:
Okatalogiserat tryckt notmaterial uppställt enligt följande:
Utländska tryck och svenskt tryck (17 hm) uppställt alfabetiskt efter tonsättare.
Pianoetyder (2 hm).
Samlingar för olika instrument (8 hm).
Sångskolor, sångsamlingar (7 hm).
"Notsamlingen", tryckta musikalier, många klaverutdrag (26 hm).
Svenska tryck (7 hm).
Sammanhållna notsamlingar (16 hm) t.ex. 7 hm från Berns salonger.
Det är svårt att hitta i museets samlingar av musikalier. Det vore önskvärt, men är knappast realistiskt, att få detta bestånd katalogiserat enligt enklast möjliga nivå i Katalogregler för svenska bibliotek (KRS). I stället kan man möjligen förbättra materialets uppställning och göra en övergripande beskrivning. Eventuellt kan man också göra en genomgång av materialets värde för att se om något bör utgallras ur den s.k. notsamlingen.
"Katalog över notsamlingen":
Serie A5-A236. Det finns en kortkatalog över innehållet i de s.k. kolligatbanden där flera verk är sammanbundna. Varje band utgör en katalogpost där upphovsmän och titlar listas. Katalogen följer bandens numrering. Som ett komplement finns i en egen katalog, som dock ej är fullständig, uppslag på tonsättare som hänvisar till kolligatband med visst nummer.
Denna katalog bedöms kunna publiceras relativt enkelt. Först bör man dock värdera hur intressant innehållet är.
Över vissa musikalier finns specialkataloger, men resten av materialet har dålig sökbarhet. Mest angeläget bedöms det vara att publicera sökmedel till handskrifterna (autografer, manuskript, speciellt material som tabulaturer, kyrkohandböcker, koralböcker o.dyl.) samt till de äldre trycken.
PROGRAM
Finns ej som egen avdelning; program brukar interfolieras bland klippen eller i samlingar rörande särskild ort. Det finns också program i många av arkiven.
SÄRSKILDA SAMLINGAR
Topografisk avdelning:
Skulle med Norlinds terminologi heta "lokalavdelning". Vissa samlingar i museets arkiv är alltså uppställda efter ort och därunder på institution. Den topografiska avdelningen för Stockholm omfattar ca 17 hm och landsorten ca 8 hm.
Operan har program (2 hm) och klipp av recensioner och artiklar (2 hm). Konsertföreningen har program (2 hm) och klipp (4 hm). Musikaliska akademien omfattar också program och klipp (2 hm).
Möjligen skulle en lista över de orter som förekommer vara till nytta och kunna tas fram utan större besvär.
Daniel Fryklund (1879-1965):
Omfattande samling (20 hm). Materialet är till stora delar förtecknat.
Brevsamling (katalogiserad)
Personliga handlingar
Manuskript i olika ämnen
Fotografier
Brevsamlingar efter Francois-Joseph Fétis och Mariano Tamburini (teaterimpressrio)
Samling kring den danske balettmästaren August Bournonville (tryckt förteckning)
Samlingar kring Jenny Lind och Christina Nilsson
Marseljäs-samlingen (katalogiserad)
Frimärken, Ex libris-samlingen, Etiketter
Medalj- och bildsamlingen (förtecknad)
Autografer
Äldre tryck
Libretti (katalogiserade)
Musikaliesamling (nu i Statens musikbibliotek)
Instrumentsamling
Tobias Norlind (1879-1947):
Stort arkiv (25 hm), förtecknat.
Personliga handlingar, föreläsningsanteckningar m.m.
Manuskript till böcker, artiklar, föreläsningar m.m.
Instrumentsystematik
Excerpter
Lappkataloger
Lappkataloger i lådor: Biografisk serie
Instrumentmakare
Instrumentnamn
Sånglexikon
Diktare till sånger
Latinska sånger
Kompositioner och notavskrifter
Brevsamling (katalogiserad)
Fotografier
Förteckningen över arkivet bör publiceras.
Teater:
Affischsamling
Teaterklippsamlingar, ett flertal serier
Bildsamling
Fotografier och andra bilder av personer, byggnader, scenbilder, kostymer m.m.
Talpjäser, tryck, manuskript, översättningar, rollhäften
Arkivhandlingar från olika teatrar och efter olika personer verksamma inom teatern.
Sökbarheten i teatermaterialet är inte tillräckligt bra, sökmedel saknas. En preliminär översikt har tagits fram. Jag föreslår att man överväger att återskapa proveniensen vad gäller arkivhandlingarna och att enskilda arkivbildare sedan förs in i arkivregistret.
Övrigt:
Texter i musikaliska ämnen, manuskript: 4 hm. Okatalogiserade. Önskvärt att gå igenom och försöka göra en förteckning över upphovsman och titel.
6. SLUTSATSER
Som framkom vid studiet av arkivets historia så utgörs materialet huvudsakligen av samlingar. Vissa beskrivningar följer "bästa" praxis på området; det gäller arkiv, brev, vissa musikalie- och librettikataloger. Kunskapsorganisationen och sökbarheten kan förbättras ytterligare genom de förslag till åtgärder som lämnas för vissa materialtyper. För forskare och allmänhet kan tillgängligheten öka genom publicering av relativt enkla sammanställningar och översikter.
Inga stora omordningsarbeten låter sig göras beroende på de begränsade personalresurserna. Dessutom får det nog betraktas som väldigt tveksamt hurvida det vore lämpligt att bryta upp landets största musikarkiv och omordna det; det är organiskt framvuxet som en samling och har ett kulturhistoriskt värde i sig. Det är dock ett stort problem att samma typ av material återkommer på olika ställen. Även om det inte låter sig göras praktiskt att föra samman spritt material så kan det göras virtuellt i sökmedlen och på så vis ge en överblick.
Någon typ av kontrollerad vokabulär bör övervägas. Det man som användare vill söka på är person, institution/organisation, ort. Vidare vill man kunna söka vissa specifika materialtyper. Exempel på sådana är liturgiska böcker, affischer, fotografier. Vissa ämnen såsom teater och dans vill man också kunna göra sökbara. (Jag avstår här medvetet från att ta upp folkmusiken som i och för sig är rikt representerad i museets arkiv, men som handhas av Svenskt visarkiv.)
De materialtyper som förekommer i arkivet är sinsemellan mycket olika och de låter sig inte beskrivas i ett gemensamt system. Däremot kan man försöka att införa en gemensam tesaurus. Här bör man ansluta till den kontrollerade vokabulär som används vid katalogisering av musiklitteratur, musikarkiv och bilder vid Statens musikbibliotek. Det är ändamålsenligt för musikämnet som sådant (s.k. domänspecifik tesaurus, med specialanpassning till olika materialtyper - litteratur, bilder, arkiv) och är samordnat med den internationella musikbiblioteksverksamheten inom International Association of Music Libraries, Archives and Documentation Centres.
7. FÖRSLAG
I föregående avdelning har jag tittat på hur olika material finns beskrivna och hur denna information enklast möjligt ska kunna ges ut vidare till användarna. Vidare har diskuterats hur man ska tillskapa beskrivningar för material som idag saknar sådana. När personalresurserna är knappa blir öppethållandet i minsta laget och det är därför önskvärt att kunna öka servicen genom att användarna själva kan se vad museets arkiv innehåller.
Hur ska då informationen om innehållet i museets arkiv göras känd? En möjlighet vore att publicera olika mindre beståndsöversikter (librettikatalog, brevkatalog osv) i den elektroniska bulletinen Dokumenterat som Statens musibibliotek ger ut med ca två nummer per år. Eftersom det ligger en hel del arbete bakom dessa översikter så kommer de inte alla att kunna publiceras på en gång och i ett nummer. Då måste man söka i olika nummer, vilket är en nackdel. Helst vill man erbjuda en elektronisk sökning som går genom alla kataloger och övriga sökmedel på en gång.
Därför föreslår jag att man ordnar en särskild webbplats för information om musikmuseets arkiv. Då får man en god sökbarhet över hela det publicerade innehållet. Vill andra institutioner inom SMS också publicera uppgifter om de bestånd de har ansvar för så är det naturligtvis både möjligt och välkommet.
Som ett ytterligare led i att få materialet mer känt föreslår jag att ett samarbete med universitetet etableras. Teatervetenskap och musikvetenskap ligger nära till hands. En preliminär översikt över teatermaterial i museets arkiv har redan tagits fram. För musikvetarnas del kan man göra en genomgång av arkivmaterial och föreslå ämnen som lämpar sig för C-uppsatser. Man skulle också kunna erbjuda föreläsningar om arkivforskning. Ett komplement till detta vore att publicera artiklar i bulletinen Dokumenterat, skrivna av ämnesspecialister och med fokus på olika bestånd i arkivet.
8. KÄLLOR OCH LITTERATUR
Bohman, Stefan och Palmqvist, Lennart (red.), Museer och kulturarv : En museivetenskaplig
antologi. Stockholm, 1997.
Bohman, Stefan, Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv? I: Museer och kulturarv : En
museivetenskaplig antologi. Stockholm, 1997, s. 9-18.
Dahl, Birgitta, Musikmuseets arkiv : en presentation. I: Bulletin 26 (1992), s. 1-2.
Dahl, Birgitta och Riben, Hans (rev.), Vägledning till Musikmuseets arkiv. Stencil.
Elektronisk version
Ekström, Anders, Den utställda världen : Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets
världsutställningar. Stockholm, 1994.
Emsheimer, Ernst, Musikhistoriska museet. Stockholm, 1955.
Katalogiseringsregler för svenska bibliotek. 2. uppl. Lund, 1990.
Ling, Jan (red.) m.fl., Folkmusikboken. Stockholm, 1980.
Norlind, Tobias, Musikhistoriska museet i Stockholm. I: Svensk tidskrift för musikforskning,
årg. 2 (1920), s. 6-114.
Svanberg, Johannes, Musikhistoriska museet, dess uppkomst, utveckling och syftemål.
Stockholm, 1910.
Övriga källor:
Accessionskataloger och instrumentförteckningar. Musikmuseets ämbetsarkiv:
D1A:1, 1899-1918. Accessionskatalog.
D1A:2-4, 1919-1980. Musikhistoriska museets katalog.
D1B:1-5, 1919-1969 spridda år. Inventarium över instrumentsamlingen, kataloger.
D1C:1, 1899-1912 samt odat. Förteckningar över samlingar, noter, tavlor,
grammofonskivor.
Tobias Norlinds arkiv, volym I63. Musikmuseets arkiv.
Organisationsutredning. Statens musiksamlingars ämbetsarkiv, diariefört ärende nr 36-65/02.
Teater- och musikutställningen 1897. 6 vol. 1895-1897. Musikmuseets arkiv.
Publicerad 2003-05-28
Uppdaterad 2007-03-26